Dela nyhet
En vinter på Zwift! -Nej, inte på vift, Zwift!
6 okt 2021 9 kommentarer
Att träna cykel på vintern brukar vara en kall upplevelse. Javisst, några dagar ibland kan vara härliga att cykla ute även på vintern; men när vinden viner, termometern är närmare 0 än 10 och det är lite skumt mörkt ute även på dagen är det skönt att träna inomhus som omväxling.
Jag var ganska tidig med att träna inomhus, i mitten på 1980-talet köpte jag en turbotrainer från Racerdepån. Det var en vit ställning där cykeln spändes fast efter man tagit av framhjulet, bakhjulet hade kontakt med en rulle och motståndet fick man av ett vindhjul som lät ungefär som en storm i oktober. Efter ett par träningspass inomhus så fick min kära mor nog och mina träningspass fick sedan väsnas bäst de ville ute i garaget.
När jag hade flyttat till Halmstad och börjat träna i CK Bure så hade vi ergometerpass i gamla sporthallen. Som jag minns det var det en halvtrappa ner på baksidan och där stod ett antal gamla ergometrar. Den legendariske ordföranden och tränaren Alvar Eriksson fick oss att bli riktigt ordentligt trötta med alla möjliga intervaller, 70-20, 7-3, 8-2 mfl.
Jag märkte snabbt att en Monark ergometer var bra mycket bättre än en ”turbotrainer” och efter något år så köpte jag en egen av Anders på Arvid Olssons Cykel på Norra vägen. Träningspassen inomhus blev fler och längre och ganska snart så började det bli lite tråkigt att cykla inomhus utan alla de intryck som man får utomhus. Lösningen var att med hjälp av en liten kamera göra filmer att se under träningen. Mina rundor på Mallorca filmades och genom denna repetition hemma så kan jag numera hitta ganska bra på ön.
Dataspel har jag aldrig hållit på med, datorer har jag främst använt i mitt arbete på ett eller annat sätt. Enligt min brorson är jag till och med sämre än hans pappa på datorspel. Ja, ni förstår min nivå på datorspelande är ganska låg. De gånger jag har försökt att förstå tjusningen med datorspelande har jag gett upp efter någon halvtimme, oftast uttråkad eller med huvudvärk av teknikstress.
För några år sedan så kom det upp konstiga poster i mitt flöde på Strava. Folk cyklade i “Watopia”. Jag var till en början lite skeptisk men då det hela tiden verkade bli fler och fler som tränade i “Watopia” började jag bli lite nyfiken.
Första steget mot Zwift var ganska enkelt. Jag hade en gammal trogen Monark med en Stages effektarm “wattmätare” och en Apple TV som kunde agera “spelkonsoll”. Till min stora förvåning så gick det väldigt lätt att para ihop effektarmen med Zwift och sedan så var jag också ute och cyklade virtuellt i Watopia. Första passet var en introduktion som kändes välbehövligt för Zwift är ett eget universum i sig med mängder av saker att ha koll på.
Till att börja med så kändes det helt ok att reglera motståndet manuellt och försöka matcha motstånd mot terräng på Zwift. Jag började att utforska så många rutter som möjligt. Vi tränade några intervallpass med BVR som var precis lika jobbiga som i Klubban.
Efter tre veckor var det dags för den första tävlingen. Alla hade varnat mig för att det var full fart från början så jag var taggad och uppvärmd när jag ställde mig i startfållan i D-klassen. Oj så fort det gick. Det var bara att skruva upp motståndet och försöka överleva. Resultatet av allt detta slit var att jag diskades för att jag var för stark! Jag har cyklat mycket genom åren men aldrig har jag blivit anklagad för att vara för stark. Det var bara att justera upp FTP-värdet 25 watt till 225 watt och starta nästa tävling i klass-C istället.
Nu började jag bli riktigt biten och i pandemi-tider så fanns det mycket tid att träna på. Hjärnan vill ha roligt och Zwift-universum var ytterligare en värld att utforska. Det blev snabbt 5-6-7 timmar i veckan framför skärmen på cykelsadeln.
Monarken fungerade bra men jag blev mer och mer nyfiken på hur de skulle kännas att cykla på en trainer som automatisk anpassade motståndet efter terrängen på Zwift. Året i mysbyxor aka Pandemi-året innebar att jag hade extremt lätt att övertala mig själv att att det var en ren nödvändighet att köpa en Wahoo Kickr, det blev ett besök hos Johan på Cykelmagneten för att hämta en i slutet av oktober.
Att montera min racer på trainern gick lätt och så var det dags att testa. Så skönt att sitta så utsträckt som man gör på en racer, Monarken har alltid känts lite ”kort” för mig. Jag fick börja om från början med rutterna på Zwift för att ”känna” dem på riktigt. Trainern tillförde ytterligare en dimension till Zwift.
Min favoritbana blev snabbt TT Bologna som jag har ”tävlat” på nästan varje vecka under vintern. Den är bara 8k lång, först 6k helt platt och sedan 2k klättring upp till ”Sanctuary of the Madonna di San Luca”. Det är en rejäl backe så de sista 2k brukar ta ungefär lika lång tid som de första 6k.
Nu när våren har kommit så har jag pausat mitt Zwift-abonnemang till i höst. Zwift har gjort att jag (som motionär) har kunnat hålla träningen på en bra nivå under hela vintern. På Zwift är det lätt att träna såväl korta och hårda pass som långa och lätta. Ett av mina mål var att komma upp till nivå 25 och det klarade jag precis, 447 mil och 160 timmar tränade jag på Zwift från oktober till april.
Det var lite extra skönt att komma ut på racern i slutet på mars med en rejäl grundtränning i benen. Känslan att bli ett med cykeln i en brant uppförsbacke är dock fortfarande bättre utomhus men Zwift har kommit väldigt långt i att göra dem i varje fall träningsmässigt likvärdiga.
Till hösten så är mitt första mål att kvalificera mig till en tronbike (en självlysande Zwiftspecifik cykel), tävla ungefär en gång i veckan och komma upp till nivå 50.
Så till slut så blev det lite datorspelande även för mig. Till min stora sorg så är inte min brorson på Zwift, då skulle jag ha ställt av honom i Alpe de Zwift och han skulle få ta tillbaka detta med ”-till och med sämre än min pappa”.
Kommentarer
Christian 6 okt 2021
Kul läsning Mats! Jag var som du. Ytterst tveksam till zwift. Satt o Cyklade på en "dumtrainer" tills februari i år. Vilken skillnad på kvalité på träning. Aldrig haft en sådan start på säsongen med kraft i benen. Jag personligen upplever det jobbigare att cykla i zwift än i verkligheten. Kanske för att man aldrig rullar i zwift.
Vi syns i den virtuella världen. ;)
Mats Carlsson 6 okt 2021
Tack! 🙏 Det gör vi 🚴
Anders T 6 okt 2021
Kul läsning Mats! Tack :-)
Mats Carlsson 6 okt 2021
Tack Anders 🙏
Åsa 6 okt 2021
Så kul att man kan ta den resan från att suttit på en turbotrainer till att nu köra Zwift på en Wahoo. Verkligen inspirerande läsning. Hoppas själv att hitta tjusningen med Zwift i vinter
Dennis Kullman 6 okt 2021
Fint skrivet Mats! Att ha en smart trainer och zwifta gjorde livet lite lättare efter min knäledsfraktur i februari (även om det var grymt jobbigt i början när jag bara kunde använda det hela benet). Snart dags för FTP-test; då får jag svart på vitt hur långt jag kommit i rehab...
Mats Carlsson 6 okt 2021
Tack Åsa och Dennis! 🙏
Conny Nilsson 6 okt 2021
Väldig trevlig läsning, Mats. Hoppas att du snart kan ställa av din brorson.
Mats Carlsson 6 okt 2021
Tack Conny 🙏 Ja, vi kan alltid hoppas!